Handlingskraft.

Nytt år nya tider. Det är som att öppna en skattkista varje år den 31a December. En skattkista full med nya möjligheter. Ibland bra, ibland dåliga. Alla utvecklande, en del invecklade.

I år har jag bestämt mig för att välja ett ledord. Ett ord som ska genomsyra och följa mig igenom allt. Det tog ett tag för mig att hitta något som ens kommer i närheten av det jag vill.

Jag sökte ett ord som står för att saker ska ske. Ett ord som ger styrka och glädje i ett. Ett ord som gör att saker händer och nya möjligheter öppnas.

Idén till det hela har jag fått från Huldas byrålåda. Hon har massor av sådana utvecklande tips mitt ibland all kreativitet och familje liv. Gå in och följ om ni inte redan gör det.

Gott nytt 2015 (nu jäklar!).

Kram

Mika

Lucia.

Lucia är på en lördag i år, så skolan lussar för förväntansfulla vuxna idag i stället. Bra tycker jag som kanske lyckas sno till mig ett privat luciaframträdande till helgen bestående av en tomte och en tärna. Kanske lyckas jag till och med putta in hela tåget i bilen och besöka mormödrar och farmödrar. 

När jag var liten var det så man gjorde. Vi drog på oss linnet samlade ihop alla barn och lussade gata upp och gata ner.

Jag är glad att jag fick på Stor en tomteluva idag. Jag undrar om jag skrämt henne, gjort en för stor sak, av att klä ut sig, framträda och apa sig. Eller också så spar hon sig inför framtiden och blir en riktig teaterapa då. 

Kram

Mika

Kära Dagbok.

...så börjar det alltid. Sedan följer en radda av händelser obetydliga som viktiga. En del saker som man trodde var så viktiga då blev till bagateller som jag nu glömt bort och en del små, små detaljer för mitt liv i helt nya riktningar.

Jag har alltid skrivit i syftet att få "ur mig" saker. Det verkar terapeutiskt på mig.

När jag började blogga så var det fantastiskt! Helt plötsligt kunde jag, inte bara skriva av mig, utan dessutom få kommentarer på det jag kände, upplevde från människor (okända då, vänner idag).

Allt mer märker jag att jag saknar min dagbok med den spretiga stilen, hemligheterna, dom fula tankarna, bönerna, klagandet, humorn och kanske framförallt friheten att skriva fritt. Där räcker du inte till "Kära Blogg" för numera är det inte bara närstående eller goda medmänniskor som håller koll på orden. Dom tecknas ner och blir en berättelse om mitt liv. Utdrag kan göras, utan att ta hänsyn till tidens tand, dementier eller ens att skribenten kan ha en dålig dag. 

Jag har upptäckt att fler och fler, precis som jag, skriver allt mer sällan. Är det kanske inte bara jag som känner att när anonymiteten försvinner så försvinner också syftet med bloggen?

Kram

Mika

Babel.

Varje vecka sitter jag där. Framför tv:n. Förundrad.
Programledaren talar lugnt och sansat, vackra ord om vackra texter, starka känslor och starka karaktärer. Och allt jag uppfattar är hennes läppars rörelser och kläder med udda snitt.
Gästerna likaså, talar så vacker och passionerat om konsten och alla dessa ord.
Hen är hjälten, boven, konstnären, mannen, flickan, resenären.
Dom är berättelsen och med den så är dom allt.
Allt och ändå inget.
Alla dessa historier.
Alla dessa ord.
Jag är hänförd.

Kram
Mika

Det bästa...

Det bästa med att ha införskaffat en ny ugn är att ingen ifrågasätter varför man bakar kladdkaka klockan halv tio på kvällen.

Mums!

Sagan om den starka.

Där hänger hon, min vackra fina vän. Så utsmyckad men ändå så naken. Hon visar dig det hon vill att du ska se men tittar du under ytan ser du vem hon verkligen är. 

En människa, varken mer eller mindre.

Rätt så jättehäftigt faktiskt.

Stressen har lagt sig.
Fed-ex har levererat min målning.
Den är i byggnaden där Sveriges största jurybedömda höstsalong snart ska ha vernissage med pompa och ståt.
Många sökte, erkända och amatörer.
Några kom med.
Min målning är en av dom.

Rätt så jättehäftigt faktiskt!

Kram
Mika

Fed-up på fed-ex.

Ikväll:
Checkar in på fed-ex hemsida. Knappar in trackingnumret, väntar en stund, läser på skärmen:
Väntad leverans: Unavailable.
I blixtfart stiger pulsen och jag skriker rakt ut.

Två dagar sedan:
Kollar mailen. Läser att målningar som ska skickas till Edsviks höstsalong ska vara inne den 25:e.
-AAAAaaargh! Det är två dagar till dess!
Tar kontakt med Fed-ex. Dom kan fixa.
-Ja men du måste fylla i en egen fraktsedel on-line.
Det klarar jag! Men då måste jag först paketera målningen.
Tittar frågande på den STOOOORA målningen. Glad och ledsen över att det var den största målningen som kom med i den jurybedömda utställningen.
Svettas med papper, tejp och papp i tre timmar (det gör ont när tejp fastnar på läpparna... jätteont när det gör det 16 gånger i rad)
Med blödande underläpp, pappersskärsår på fingrarna och svettig nacke fyller jag i Fed-ex blanketter på datorn. Ett steg kvar.
"Hämtas 13:00" Japp det tar vi! Paketet är färdigpaketerat, cv skrivet och andra blanketter färdiga.
Trycker på "färdigställ".
ERROR!
Trycker igen.
ERROR!
Trycker 15 gånger på rad.
"Din beställning går inte att ta emot då tiden för hämtning har passerats"
Klockan är två minuter över ett.
Jag finner mig i att dom kommer dagen efter.

En dag sedan:
Gubben tar ledigt från jobb. Paketet ska hämtas. Gubben berättar i efterhand:
En svart skåpbil stannar utanför huset.
Sambon öppnar.
-Wow! Säger fed-ex killen.
-Det är en målning, säger sambon. Så lägg den inte underst!
-Aha. Säger fed-ex killen, lyfter upp paketet och kastar in det i bilen.

Idag:
Paketet har nått Malmö 06:15.
Jag förstår inte varför paketet åkt söderut i ett halvt dygn (en resa som normalt tar en timme) när det ska norrut och levereras om mindre än tolv timmar.
Jag lutar mig bakåt och tänker att det inte är lönt att stressa över saker som jag inte rår över.

Nu:
Tuggar fradga.
Tänker vara vaken till 08:00 imorgon när kontoret öppnar. Jag tänker domdera tills personen i telefonen sätter sig på cykeln, åker och hämtar mitt paket, vart det än må vara, sätter det på pakethållaren och cyklar till Sollentuna med det.

Ganska så plump faktiskt.

Öj vad det är bra med insikter. En sådan kom till mig idag när jag ytterligare en gång lyckats "prat-chatta" på Facebook. Själv läser jag ALLT som att människor menar gott, även sånt som jag kanske borde ta åt mig av och verkligen inse att "den här människan är inte glad på mig nu". Det är kanske ett försvar från mitt innre, men jag kan för mitt liv inte förstå varför någon skulle vilja smäda eller pika någon annan över Facebook/mail. 

Detta har lett till att jag är ganska plump själv. Skriver det som faller mig in och på senaste märker jag att folk/kollegor/vänner faktiskt tar illa vid sig.  Suck... 

Kanske dags att gå den där skrivarkursen och kanske se mig om efter en charmkurs också :). 

Kram

Mika

Men alltså...

Märkligt. Jag har liksom ingenting att skriva om.

Ingenting.

Ingenting att måla heller.

Ingenting!

INGENTING!!!!

Det är liksom så lagom här i lagomlandet. Lagom stört, lagom tomt, lagom roligt, lagom piggt, lagom soligt, lagom jobbigt.

Näeeee.... men alltså, alltså... skulle kanske ta mig en tupplur. Känner mig så där lagom trött.

Kram
Mika

Älskar sommaren!!!

Aldrig förr har jag väl älskat sommaren som i år. Aldrig har jag upplevt hettan som något åtråvärt eller vattnet i havet som svalkande skönt. Känns lite vemodigt att det sveper augustivindar med vita små paraplyfröer runt knuten. 

Jag har en veckas semester kvar och så mycket jag vill göra. Det mesta handlar om oändligt lata dagar, men även målarfärg och nya perenner räknas med. 

...och loppisar och konstutställningar och ...kan räkna upp en miljon saker till.

Och så vill jag så förtvivlat gärna skriva den där historien. Den där som vandrar genom tid och rum rakt in i läsarens hjärta. Av någon anledning så gör jag upp hinder för mig själv. Greta-Stina Andersson är i full fart med att berätta för mig om hur fasligt lång tid det tar att skriva en historia och när hon sagt det och ser min tvivlande min så lägger hon till: ...och vem sjutton ska läsa det sedan? Tiden får utvisa om det blir mitt sug eller tvivlande Greta-Stina Andersson som vinner. 

Kram

Mika

Igår fyllde jag 37. Igen.

Fyllde år igår. Jag blir lite knas när det närmar sig födelsedag. Jag har inte gått djupare ner i hjärngångarna för att ta reda på varför. Men en misstanke finns i att mina födelsedagar, när jag var liten, var så fantastiska, med presenter, förhoppningar, glada sånger, total uppmärksamhet och jordgubbstårtor så när jag fyller år nu blir saknade efter det fantastiska okomplicerade så stor. 

... Så jag klagar inte. Lite knas och spattiga nerver är härligt mellan varven. Det blir dessutom väldigt lugnt och skönt dagen efter. 

Igår fyllde jag 37. Igen. Igen skriver jag för att jag i ett helt år sagt och trott att jag var 37. När jag räknade efter så visade det sig att jag varit 36. Inte mycket men oj vad ung jag känner mig. 

Kram

Mika 

Ps. Funderar på om jag kanske kan säga att jag är 36 år nu ett år... För att balansera ut det hela liksom... Ds

Semester!

Eftermiddagen har spenderats i Malmö. Ännu en utställning är till ända. Denna gången var den i Malmö på Katrinetorp Landeri. Vi var sex stycken kvinnor som ställde ut våra alster för allmän åskådan på temat "Olika men lika". Och visst visade det sig att om man sätter 6 färgstarka kvinnor i samma lokal så hittar man många likheter och olikheter. Färgstarkt och utvecklande är orden jag har med mig.Lokalen är fantastisk! Jag hoppas att jag får ställa ut där igen. (Tack alla ni som besökte oss!)

För er som inte kunde komma, men gärna ville har jag  uppdaterat mina målningar på mikas ateljé. 

Sommarens utmaning till er (och mig...):

Ser ni ett galleri eller fri utställning någonstans, se till att ta er in och upplev verken! 

...nu tar jag en natts semester från målandet. (tänkte skriva sommaren, men jag är SÅ taggad på att få ner alla nya idéer, så det får räcka med natten.).

Allt gott!
Mikaela

Midsommarnattsdröm.

Sju blommor under kudden? Eller är det sju små kakor? Smuligt med kakor under kudden. Stökigt med sju dvärgar. I alla fall om dom ska få plats under kudden. 

Idag har vi varit sex kvinnor som hängt en utställning. Nästan lika stökigt som sju dvärgar under kudden. På söndag är det vernissage. Det är spännande att se reaktioner från besökarna. De flesta är väldigt artiga och säger inte så mycketer än "fint" men så dyker det upp en på hundra som har en blick lika skarp som en uggla och en mun rapp som en piska. Dessa gör mig så glada och jag vässar mina öron för är det någonstans man kan lyssna på sanningen så är det här. 

Nu är jag så trött så knäna kryllar sig. Godnatt sov gott!

Kram

Mika

Tråden.

Idag är näst sista dagen i skolan. Dom ska ha uppträde ikväll och imorgon ska vi till kyrkan. Jag är en tråkig mamma för jag tycker att det räcker med ett avslut. Nu firar vi i dagarna två. Vilket innebär att mina döttrar inte nöjer sig med en uppsättning finkläder utan två. Inget är så idiotiskt att köpa som avslutningskläder. Dom använder dom ALDrIG igen. Just nu sitter jag i bilen (bilen är avstängd) för jag är alldeles för trött att masa arslet in i huset. Det var jätteroligt att ha utställning men oj vad trött jag blev av att arbeta i ett halvår innan. Om en vecka hänger vi upp Malmö utställningen. Detta blir också intressant. Mitt mål nästa år är att komma med så många jurybedömda som möjligt. Om man inte har gått Konstfack eller annan högre konstutbildning så ska man ha X antal jurybedömda utställningar avklarade för att kalla sig konstnär på riktigt. Jag undrar varför jag inte gjort det tidigare. Jag undrar varför jag inte gjort många saker tidigare. Inte för att det är för sent alls men nu är det så väldans mycket jag vill göra samtidigt. Dansa pardans är en sådan sak. Nej. Jag hittade på det där sista. Jag blir aldrig så osäker som när jag ska låta någon annan föra. Detsamma gäller på jobb. Jag styr helst hela skutan själv så jag vet kursen. Delegerar arbetsuppgifter men håller i rodret. Aldrig är jag så trygg som då. Idag ska jag ägna i ateljén. Men först måste jag torka golvet där. Det luktar lite funktionär där inne efter vintern och vårens avsaknad av städning. Och vem vet idag kanske det kommer en kund. 

Kram

Mika