Jag har en veckas semester kvar och så mycket jag vill göra. Det mesta handlar om oändligt lata dagar, men även målarfärg och nya perenner räknas med.
...och loppisar och konstutställningar och ...kan räkna upp en miljon saker till.
Och så vill jag så förtvivlat gärna skriva den där historien. Den där som vandrar genom tid och rum rakt in i läsarens hjärta. Av någon anledning så gör jag upp hinder för mig själv. Greta-Stina Andersson är i full fart med att berätta för mig om hur fasligt lång tid det tar att skriva en historia och när hon sagt det och ser min tvivlande min så lägger hon till: ...och vem sjutton ska läsa det sedan? Tiden får utvisa om det blir mitt sug eller tvivlande Greta-Stina Andersson som vinner.
Kram
Mika
Tänk inte. Bara gör´t! :)
SvaraRadera