onsdag 22 september 2010

Vad förväntar dom sig egentligen?

Vad förväntar sig mina orchidéer egentligen av mig?

Dom bara står där i sin tråkighet och betraktar mig. Mer döda än levande står dom där dammiga och sorgsna och skuldbelägger mig.
Jag kan nästan höra dom prata med nasala röster till varandra:
-Jaja... det kunde man gissa sig till att hon är en sådan där som inte veeeet hur man sköter om orchidéer... hon kluddar och kluddar... men orchideer det kan hon inget om.... jaaag tänker minsann inte blomma... neeeeej....
När jag ställde i ordning min atelje (atelje låter mycket mer fancy än vad det egentligen är...nämligen en överbliven hörna med ett skrivbord i...) så hade jag en vision om prunkande orchideer i fönstret.
Dessa underbara blommor skulle blomma och inspirera mig till underverk med sina fagra blad i olika färger.
Något har gått fasansfullt fel.
Jag har gjort allt som står i böckerna! Dom har till och med varit på kollo i äppelträdet hela sommaren.

Nej! Nu räcker det! Nu ska dom bort!

Någon som vill adoptera fem gnälliga uppsättningar gröna blad med nasal röst och pessimistisk syn på tillvaron?

Kram
Mika

7 kommentarer:

  1. Marie aka faster22 september 2010 20:45

    Jag adopterar dem gärna :)

    SvaraRadera
  2. HAHA, älskar det här inlägget, är precis som om jag själv skrivit det! Orchidéer är mina absoluta favoritblommor, men jag är ta mig F*N sämst på att få dem att leva! Såfort jag köpt en ny så dör den. Vettesjutton vad jag gör för fel! Har också provat allt!! Haha!
    Snart köper jag plastorchidéer..
    Men det värsta är nog ändå när man kommer hem till folk som har världens finaste (och största) orchidéer och bara "Jaha, den där! Nä den bara blommar och blommar, jag gör inget speciellt med den, men den har levt i åratal!"
    K-n-ä-c-k-a-n-d-e.
    ;)

    Nej du, damen till höger är oskyldig! Hehe.. men hon måste utstråla något speciellt för alla verkar gissa på den stackaren. Haha!

    Som du säger, bebismage är underbart! Nog för att jag inte har något att jämföra med (utanför magen alltså). Eller jo.. har ju två småsystrar, och många vänner som har småttingar, och så har jag ju jobbat på förskola. Men detta är ändå någonting heeelt annorlunda.. det är ju min EGEN "lilla onge". Eller ja, Mattias också.. :)

    Kram! (Och förlåt för romanlång kommentar.. haha)

    SvaraRadera
  3. Haha vilken härlig beskrivning! De är knepiga de där =) Men rätt som det är så händer det. På med näring och låt torka ut mellan varven!
    Ge inte upp än Mika!

    SvaraRadera
  4. Den bästa skötseln är nog glömska för jag lyckas aldrig ta död på mina. Jag letar efter en Mika som följer mig. Är det du?

    SvaraRadera
  5. Helt otroligt att jag hittade dig! Du hade ju ingen info om bloggen på din profil eller så. Jag gogglade Mika på bloggar och så hittade jag en text som tilltalade mig. Jag klickade på den och kände mig hemma på något vis. Jag såg att Nilla var en av dina följare och då tänkte jag att jag nog hade kommit rätt! Du har ändra utseende på bloggen sedan jag var här sist, eller hur?

    SvaraRadera
  6. Systeryster-faster:Du är välkommen att hämta!
    Matilda: Jag tror att dom som har sådana där fina i själva verket:
    a.Köper nya
    eller:
    b. sticker i plastblommor från ullared (fick det tipset av en kompis...)
    Långa kommentarer får pluss i kanten och uppsatser belönar jag med guldstjärnor.
    Karin: Näring... hm... det var i och för sig ett tag sedan... torka klarar jag galant!
    Knasterfaster: Ingen info om bloggen??? Och jag som har ett sådant bekräftelsebehov... hm... skärpning på mig! Jag tror att du varit här förut ja... och bloggen har nog ändrat sig...välkommen tillbaka!

    SvaraRadera
  7. Tackar för alla goda råd! Nu har Syster-Yster-faster varit och hämtat dom gröna slokande bladen. När jag plockade ihop dom upptäckte jag dock att två plantor sköt blomsterskott... så dom fick stanna kvar.
    Undras så vad dom två har för destruktiv självbild... eller också insåg dom i sista stund att "ska vi få stanna här där vi vet vad vi har så får vi lägga manken till nu..." och poppade ut små stänglar av blivande blommor.
    Men jag gav dom ett varningens finger! Inget mer trams nu! Då blir det inga fler kollon i äppelträdet!

    SvaraRadera