Blixtar och dunder

När jag var liten trodde jag att om blixten slog ner i min säng när jag låg i den så skulle jag bli blond. Min säng hade en stålram och jag hade sett en film där något liknande hänt en skyltdocka. Om jag bara blev blond så skulle allt bli så mycket lättare och bättre. 

Det är lätt att man (jag) tror att "om bara det händer" så blir ALLT så mycket bättre lättare. Om jag bara vann ett par miljoner, om Jag bara fick jobba med det i stället för det, om jag bara kände hen, om jag bara sagt det eller detta... Nåväl, jag försöker lära mig att livet inte blir lättare bättre bara för att utan livet sker och de problem jag har kan vara olika stora men det största problemet kommer alltid kännas oövervinneligt och det minsta beige. Samma är det kanske med livets glädjeämnen. Den största glädjen som är för stunden är oerhört glädjefull och den minsta blir beige. 

Det är vansinnigt mycket blixtrande här i området nu för tiden. Så just nu är det faktum att jag fortfarande är brunett väldigt glädjande men ännu mer glädjande är det att blixten aldrig slog ner i sängen. 

Kram

Mika-lightning