Bilderna som "kommer till mig" är inte de bilder som jag som illustratör gjort. Det läskigaste är inte att visa främlingar. Det hisnande ligger i att visa dom som känner mig. Eller i alla fall dom som fram till utställningen trodde dom kände mig.
Jag pratade med min äldsta dotter om det. Jag vill inte att hon ska bli förskräckt, då väntar jag hellre 15 år, tills hon är vuxen, att ha utställningen. Hon sa:
Mamma. Konst ska vara konstigt. Det hör man ju på ordet.
Jag nickade och höll med. Sedan tittade jag på min målning igen och såg mitt språk som börjat ta sin form. Kanske är den konstig och kanske ingen kan tolka den... Men spelar det någon roll egentligen? Jag vill inte tro det.
Jag har påbörjat en märklig resa av mina betraktelser på livet och samtiden, jag slutför den utan några gränser eller censur.
Kram
Mika
Vad nyfiken jag blir! På bilderna som kommer till dig ... När och var är utställningen?
SvaraRaderaOh... jag vet knappt om det blir dom målningarna som kommer upp på väggarna. Det känns som jag lider av tillfällig Tourettes i penselform. Som jag måste ta mig igenom dessa bilder för att komma vidare.
RaderaNär och var kommer senare! Kommer du och tittar då?