söndag 19 maj 2013

Värsta grannen...

Jag älskar att ha grannar. Tycker det är ljuvligt att höra väsen ute på gatan , titta ut, se en välbekant granne spela tennis eller slänga sopor. Det får mig att känna mig trygg och tar tillbaka mig till barndomen då jag växte upp nästan som i ett kollektiv då alla vi barnen runt vändplattan mer eller mindre bodde ihop.
Denna glädje vill jag gärna dela av mig av. Men det kan bli för bra... Som idag när jag hörde *klonk* ute på gatan och jag rusar fram till fönstret för att titta ut. Där ute står grannarna och kastar glas i glascontainern och jag nästintill skriker till min vän C som var på besök:
"ÅH!!! JAG ÄLSKAR GRANNAR!!!! FORMLIGEN ÄLSKAR DOM!!!! JAG MÅSTE TITTA PÅ DOM SÅ FORT JAG HÖR DOM!!!"
C kom lite efter och utbrister "Men! Mikaela! Fönstret är ju öppet!"

...jag trodde jag skulle dö. Jag vet helt ärligt inte om dom hörde mig. Visst kunde jag skrikit något värre än att jag älskar mina grannar... men frågan är om mina grannar numera känner likadant för mig?

Kram
Mika

3 kommentarer:

  1. Haha, tur du sa att du älskar dem! :-) )

    SvaraRadera
  2. Hahaha... jag vet inte det. Är det normalt över huvud taget att skrika så? Jag känner mig lite lätt som den "nya-lite-lätt-obehagliga-grannen" just nu.

    SvaraRadera
  3. Ska man nu skrika över sina grannar så är det ju fantastiskt att man skriker att man älskar dom, inte sant!! Du är underbar....love you!! Kraaaaaaaaam

    SvaraRadera