Om tio år. Var är jag då? Kanske sitter jag som tjejerna på det kaféet jag befinner mig just nu, i rosa kläder, gråtandes över att mina barn flyttat hem och vägrar tvätta sina kläder som jag vill att dom ska tvätta dom. Jag är lite fascinerad över hur livet skiljer sig för olika människor. Hur det verkar som att vissa sliter ihjäl sig och andra gliiiiider som på en räkmacka. Hur vissa stressar genom minsta lilla motgång medan andra tar det med en klackspark. Jag var på en föreläsning för ungefär ett år sedan. Det var ingen bra föreläsning som så men en sak sa han som jag inte kan släppa, och det var om hur framgångsrik man kan bli på att bara ändra sitt arbetssätt lite. Att för att tjäna dubbelt så mycket eller åstadkomma dubbelt så mycket så behöver man inte arbeta dubbelt så hårt. Bara på rätt sätt.
Jag är den som bara jobbar. Och stressar. Jag inser det nu. När jag nu insett det så är nästa steg att prioritera. Vad vill jag lägga min tid på och hur ska jag göra för att arbeta rätt? Det innebär att jag även måste/vill avsäga mig saker som egentligen är ganska roliga.
Hm... Jag som tänkt göra ett inlägg om festliga hemmafruar i rosa kläder med livskris och alldeles för mycket tid så blev det ett grått resonemang om min livssituation.
Om tio år vill jag sitta på det här kaféet och känna att jag är fri. Jag sitter här för att få inspiration och en god måltid.
Jag har släppt alla gamla värderingar och prestige... Jag vet vad som är viktigt för mig och om mina döttrar vill tvätta färg och vitt tillsammans så får dom göra det . Jag är glad för den tiden vi är tillsammans.
Vad vill ni känna om tio år?
Kram
Mika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar