Jag tror jag har kommit på det. Funderat ett tag på det... men nu förstår jag.
När man är liten känner man sig unik och så olik alla andra så man gör allt för att vara likadan som dom andra och passa in. När man är vuxen inser man hur extremt lika vi är i grunden och uppskattar allt som sticker ut och är unikt.
Kram
Guruschmuru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar