Handarbete.

Det är något speciellt med att sticka. Först väljer man ett mönster man vill göra, exempelvis en pippitröja till barnen. Sedan köper man garn och stickor... att garnet och stickorna kostar mer än vad det kostar att köpa en färdig tröja i affären bryr man sig inte riktigt om. Det här ska ju bli ett mästerverk! Ett konsthantverk!!!
Sedan börjar man.
Och så stickar man... och stickar.... och stickar... och stickar lite till.
När man har stickat så mycket så att armen somnat och fingrarna värker så vet man att man har kommit ungefär en hundradel på stickningen. Sedan fortsätter man sticka i en månad och en vecka till.
När man gjort det så påbörjar man bakstycket. Detta tar lika jäkla lång tid. Men nu känns det i alla fall som man gjort över halva stickningen.
Efter en månad eller så på bakstycket märker man att man börjar gå snett på grund av alla kvällar med idogt stickande i tv-soffan. Men då är man nästan färdig. I alla fall med bakstycket.
Till slut stickar man ärmarna. Dessa är ganska lätta. I alla fall tills man gjort en och en halv ärm. Då upptäcker man att garnet inte räcker.
Tillbaks till garnaffären för att köpa upp sig på mer garn. Dessvärre har det garnet inte legat i samma färgbad som det övriga. Då vet man att man för all evig tid och framtid kommer störa sig på att man inte köpte mer garn från början.
Dessvärre finns det bara en sak att göra... och det är att sticka vidare.
Till slut är alla delar färdiga och man syr ihop dom. Härlig är den dagen då man lyfter upp den färdig stickade tröjan och inser att den ena ärmen är mycket större än den andra och för att något barn överhuvudtaget ska ta på sig tröjan förstår man att man kommer blir tvingad att sticka om den ena ärmen... i ytterligare ett garnnystan med en annan färgning.
Det är DÅ två år efter första dagen på garnaffären som man inser sina egna begränsningar. Det är DÅ man önskar att man bara gått till affären och köpt tröjan som man önskade sig från början.

...tre veckor senare står man där i garnaffären igen och tänker:
-Den där mössan ser inte så svår ut att sticka...

Det här med stickning är verkligen charmigt.

Kram
Mika