Jag och mina ambitioner kan få den bäste att vilja gå och lägga sig.
Jag minns när jag gick på konstskola och vi fick arbeta fritt i X antal veckor med eget projekt. Vi alla satt i en ring runt läraren. En och en frågade hon oss vad vi ville göra och antecknade ner det på ett dubbelvikt papper. När turen kom till mig så svarade jag precis som jag tänkt arbeta.
-Första veckan tänker jag lära mig måla djur. Andra veckan ska jag lära mig hur man bemästrar olja. Tredje veckan tänker jag lära mig akvarell och alla trix där finns. Vecka fyra tänker jag måla modell och porträtt. Femte veckan ska jag sätta ihop material till min utställning.
Av någon anledning slutade hon anteckna. Jag minns det så väl. Min dåvarande pojkvän skruvade lite på sig.
-Det var ambitiöst av dig. Sa hon lite nedsättande. -Vissa spenderar hela sitt liv åt bara en av dessa ting.
Jag förstod inte riktigt vad hon menade. Varför skulle jag inte kunna göra allt detta? Herre gud! Jag hade fem veckor på mig med sju dagar i varje. Säg att man arbetar 14 timmar om dagen (som jag gjorde då) gånger 7 gånger fem... ja! Det blir ju en MASSA tid!
Sedan vände hon sig mot min dåvarande pojkvän och på hennes fråga svarade han:
-Jag ska se vart det leder. Tänkte börja med att sitta på stan och skissa gatuliv.
"Herre min je vad flummigt!" Tänkte jag. Men fröken verkade nöjd och antecknade flitigt.
Sedan började vi arbeta. Jag arbetade som en tok under dessa fem veckor (jag tror det var 5 veckor... kanske var det fler? Spelar ingen roll...) och som jag minns det så lyckades jag med alla mina projekt. Att bemästra olja var kanske en överdrift. Jag känner inte någon som klarar det... om någon mot förmodan skulle göra det gissar jag på att målningarna blir fruktansvärt livlösa och intetsägande.
Min pojkvän då? Hur gick det för honom? Tja... han fikade bort sina fem veckor och vi såg han inte alls på skolan. Det höll inte så länge mellan oss efter det. Jag tycks ha en dragning till män som får saker gjorda och med ambition i livet.
Idag sitter jag i ateljen och jobbar (när den här datorn inte drar iväg med mina tankar). Barnen är på skolan och utflykt på dagis. Och jag får en försmak för hur det kan bli i framtiden när jag har lyxen att arbeta som illustratör inte bara nattetid!
Kram och puss till er!
Mika
Haha, underbart att läsa :) Mest för att jag känner igen mig så. Jag har ju inte läst så mycket konst utan mer teoretiskt jämt - men jag lyckades alltid hitta på alla omöjliga ämnen. Mitt examensarbete lyckades jag tom hitta på ett ämne ur en vinkling som ingen (som jag hittade iaf) hade skrivit om. Haha. Ja, men kanske tyder det också på ett stort driv och kreativitet... får vi hoppas. Alltså inte bara galenskap!
SvaraRaderaOch TACK förresten för din uppmuntran i bloggen! Jag blev så glad och behövde det sannerligen. För ibland behöver man rycka upp sig och bara arbeta vidare!
Kram!
Ha ha, vilket underbart inlägg! Jag fastnade för det eftersom jag känner så väl igen mig i din beskrivning. Men jag tycker att det känns bättre att satsa stort - då får i alla fall jag gjort mycket mer än om jag hade tonat ner förväntningarna.
SvaraRaderaJag kollade runt lite här på bloggen och jag måste säga att det är underbart fina illustrationer du gör!
Ha en fortsatt fin kväll!