Vuxen nu?

Jag har tagit det mest vuxna beslut jag någonsin gjort.

Jag har beslutat mig för att vi ska bo kvar i detta lilla men charmiga hus och inte bygga nytt som jag tjatat om i tid och otid. Jag tackar alla öron som lyssnat på mitt tjat om nybygge och "...hur vi INTE får plats!!!". Tack!

Hur kan detta komma sig? undrar säkert i alla fall tre stycken av er.

Jo. På så sätt kan vi vara mer med våra barn. Jag kan satsa på illustrationsyrket på ett helt annat vis. Vi kan även unna oss andra saker som vi inte kan om vi tar ett stort lån.
Så... om jag och gubben får flytta ut sängen i ateljen för att barnen ska få varsitt rum, big deal! Förr i tiden låg man tio personer i en liten etta och mådde bra av det.
Det känns så bra att ha gjort ett vettigt val! Det känns som jag hoppat av "hela-tiden-sträva-efter-bättre-och-mer"-tåget och sätter mig på en trevlig stationsrestaurang och intar en god livsbejakande middag.

Jag är så otroligt tacksam för det jag redan har. Jag är rik på livet!

Lev väl!
Mika

Ps. Om ni undrar vad Gubben tycker om MITT val så är han nöjd... han har bara en paragraf att lägga till och det är: Om vi vinner massor av pengar på lotto så bygger vi nytt. Och det kan jag väl gå med på! Ds.