tisdag 5 oktober 2010

Vabba.

Den stora tjejen hade feber igår så vi var hemma och "vilade".

Idag har jag:
Gjort frukost, läst en bok, diskat, torkat upp en kopp te, vikt tvätt (5 Ikeapåsar till bredden fulla med tvätt... konstig meningsbyggnad det där...), vält ut en kopp kaffe, samlat tvätt, förklarat att huvud inte bara ramlar av, förklarat varför man inte överlever utan ett huvud, förklarat 76 gånger att man inte ska slåss, satt upp ett tält, lekt med tågbanan, roddat med dvd-spelaren, lekt med barbie, tittat lite på datorn, delat frukt till förmiddagsfika, ätit frukt, torkat upp ett utspillt glas vatten, fick ett utbrott, tog mig utanför synhåll innan jag stampade och bet mig i tungan, lekte med tågbanan, läste en bamse-tidning, varit publik till en singstar sångerska och en dansös, tömt utekrukor, värmde lunch, satt vid matbordet i NÄSTAN 2 timmar, fick ett utbrott till (även detta utom syn och hörhåll för barnen), läste en bok till, tagit ner ett tält, snubblat över tågbanan, svurit högt över tågbanan, fått bannor av den lilla för att jag svurit, åkte rutschkana nerför trappan, lagt in alla 5 påsarna med tvätt i garderoberna, rensade lite av kläderna, sett den lilla gå modevisning i för små kläder som "visst passar!!!", mailat lite, värmt bullar till eftermiddagsfika, somnat vid bordet, kört barn i skottkärra, druckit kaffe, spillt ut kaffe, badat barn, duschat barn, värmt rester till middag, pratat i telefon, plockat upp leksaker, hotat med att ta bort alla leksaker, ätit middag, tittat på bolibompa, virkat, gått och lagt barn, läst två låååånga sagor (för långa för att vara hälsosamt, pussats en massa och tecknat lite nu på kvällen.

Imorgon kommer gubben hem.

Då ska jag stirra på himlen en hel dag.


Kram
Mika

3 kommentarer:

  1. Hahahahaha!
    Fan va underbart det var när de var små! ;)

    SvaraRadera
  2. ... hur blir det sen då? Kommer dom inte vilja veta av mig och mitt kaffespillande???? *fasar*

    SvaraRadera
  3. Tack för att du tog mig tillbaka till minnenas skafferi. Åh, sådana där dagar med barnen minns jag allt för väl. KRAM!

    SvaraRadera