På min resa i städandets tjänst...

...har jag kommit långt! Det vill säga att jag i princip gått i pension. Det finns varken tid eller lust till att utföra denna syssla som jag en gång kantade i princip hela min vakna tid med.

...och jag saknar det inte ett dugg! Förutom idag...

...när jag VISSTE att det skulle komma första-gångs-besökare till oss. Första-gångs-besökare är speciella människor som man vill göra ett visst intryck på. Jag vet inte med er, men jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att jag blir placerad i facket för dom som har det ruskigt skitigt och stökigt hemma. Så idag, tre timmar innan våra gäster skulle komma satte jag igång att städa som en tok! Mellan varven svor jag som en borstbindare och förbannade mig själv för att jag inte "städat lite varje dag".  Nu gnodde jag till och med ovanpå köksskåpen!!!

När 2 och en halv timme gått så var jag färdig med det mesta som jag tänkt hinna med. Det kändes fantastiskt bra och jag tänker inte göra om det på ett halvår... nej jag tror faktiskt att jag väntar till nästa första-gångs-besökare ska komma hit. Det blir så rysligt effektivare när det väl händer då! Jag hoppas att av två onda ting (se sin mamma städa alltid eller bara som en tok innan det ska komma främmande) så är detta alternativet som skadar minst. Som den Stora sa:
-Men mamma! Det blir ju bara rörigare sen när jag och T leker!!!

Nu liten tallrik med cappuccinoglass toppad med banan-chokladsås! Because I´m worth it!

Kram!!!!!!