Skrivpuff: Att byta kanal.

Ett skri fick honom att rycka till och vakna till liv. Munnen var torr och halsen ömmade. Det lät som apor skränade utanför båten.
"Jävla Stockholmare..." muttrade han för sig själv när han satte sig upp.
Semester skulle vara något ljuvligt, semester skulle vara den tid då man var lycklig och hittade på roliga, avslappnade nöjen med familjen. Denna semestern blev något helt annat än vad han först trott. Båten han hade köpt var ju meningen att svetsa dom samman; inte splittra dom. Visst hade dom haft tufft ekonomiskt, och båten kostade en hel del, men å andra sidan skulle han sälja den så fort dom här fyra veckorna passerat.
Dom skulle ta sig fram på Göta kanal, umgås, pussas och spela spel med barnen. Hur kunde det vara en dålig idé? Ungarna kanske skulle lära sig lite om geografi samtidigt!
Hon hade blivit vansinnig när hon hört om båten. Till slut hade hon gett med sig, dom skulle spendera tre veckor på kanalen. Allt skulle bli bra.
Väl ombord hade dom hållt sams en och en halv dag. Sedan började gnället igen. Om att han drack för mycket, att han tittat på en annan, att han inte var där för dom, att han inte lyssnade. Kunde han göra något rätt i hennes ögon? Han var tveksam.
En veckas gnabb och i fredags tog hon barnen och stack.
"Vi tar tåget hem till mamma!" Hade hon sagt och så var dom borta.
Han som inte druckit en droppe på fyra dagar fann äntligen en ursäkt och tillfälle. Hamnen dom hade lagt till vid tidigare på dagen hade ordnat en logdans. När kvällen blivit till natt hade ett gäng andra semesterfirare följt med tillbaka. Vilken fest det hade blivit. Det var längesedan han känt sig så fri, rolig och glad. Framför allt rolig! Han hade dragit vitsar så en del legat ner och tjutit av skratt. Han kunde fortfarande vara festens mittpunkt bara den där kossan inte höll tillbaka honom med tjatet!
Han drog handen över hakan och förundrades över hur mycket skäggstubb han fått över natten.
Det var en kakofoni utanför båten. Det skrek, tutade och tjöt. Lät nästan som ett zoo. Hade dom inte gått hem? Höll festen fortfarande på? Det var ljust ute och varmt inne. Ovanligt varmt faktiskt.
Odören han kände när han doftade i armhålan vittnade om att han skulle bli tvungen att ta en dusch innan han fortsatte sin kurs österut idag. Oljudet utanför var nu näst intill öronbedövande.
"Vad i helvete!!!" Han tog sig upp på däck så snabbt han kunde. Han ville inte veta av mer av det här oväsendet en sån här morgon. Huvudet bankade och blåsan tryckte på.
Väl uppe på däck tvärstannade han.
"Va...?" var allt han fick för sig att säga.
"Hur...?"
"Var...?"
Tankar gick med ljusets hastighet genom huvudet. Normalt var han kvick i huvudet. Blev sällan överraskad och aldrig mållös. Men det här fick honom till att fundera på vad som egentligen hade hänt igår, om någon försökte skoja med honom, om han i själva verket hallucinerade.
Han förstod inte. Han var både mållös och överraskad.
En man som somnat i en svensk sommaridyll förväntade sig inte vakna så här. Det enda som överhuvudtaget påminde om Göta kanal var att detta också uppenbarligen var en kanal. Men landskapet, värmen, djuren och ljuden var något helt annat. Kanske drack han för mycket. Kanske var det dags att sluta.
Aporna som kivat om en ölflaska på däck slutade tjattra när dom fick syn på honom och hoppade snabbt i land. Insekter stora som dagsländor surrade om öronen på honom, doften av sumpmark steg i näsan och den fuktiga luften var svår att andas in, ljudet av fåglar tjöt i öronen. Han gick in i hytten, hämtade sin telefon, slog telefonnumret med landskod +46 före. Signaler nådde hans öra. Tack och lov att täckning fanns.
-Ja hej du. Patrik här... ja jo jag förstår det...mhm... ja... jo... Ja. Jo det är bra med mig! Jag tänkte be dig om en liten tjänst... jag skulle behöva någon som kunde komma och hämta upp mig...