Hälften norrlänning.

Härom dagen fyllde min kära mamma år. Hur mycket hon fyller har jag faktiskt ingen aning om. Hon har ett väldigt speciellt sätt att räkna nämligen. När man frågar henne låter det ungefär så här:
-Jag är 32... nej... 25... nej... sjutton.... HAHAHAHA jag ser ut som sjutton. Nej. Allvarligt jag är 27. 24! 24 är jag!
...och så kan det hålla på tills någon tappar något dyrbart eller slår sig i huvudet.
Min mamma är en typisk norrlänning. Eller också tror jag att alla norrlänningar är som henne eftersom dom nordbor jag känner är väldigt lika min mamma. Om jag skulle beskriva en (typisk) norrlänning med tre ord skulle det vara:
Envis, principfast och envis.
(Ja...jag vet att jag skrivit envis två gånger.)
 

Nämner någon orden walking closet eller master bedroom i min mammas närhet kan man ge sig tusan på att det här utlägget kommer:
"Walking closet... bah... va é dé? Garderob heter det juh! Och har´u hört va dom säger till sovrum??? Hahaha... masterrr bedrrroom... hahaha..." på värsta norrländskan. 

Jag är väldigt stolt över att jag är till hälften norrlänning... jag berättar det så fort jag får tillfälle... och hör jag någon som pratar norrländska så BARA MÅSTE jag fråga var dom kommer ifrån och sedan drar jag hela historien om att min morfars föräldrar var cirkusartister men inte gifta så när hans mamma dog så adopterades han bort. Jag berättar om att mormor och morfar och att jag spenderade mina somrar på Holmön när jag växte upp. Jag berättar stolt om hur många kusiner och släktingar jag har där och om allt vi brukade hitta på.
 Jag berättar om midnattssolen och om snö högre än två meter. Jag berättar om minus 30 grader och istappar i näsan. Jag berättar om den fantastiska naturen och allt vad mina släktingar gjort och håller på med.


...och detta berättar jag för andra norrlänningar.


Jag vet inte riktigt varför. Kanske försöker jag hitta en gemensam nämnare. Kanske tror jag att om jag nämner detta för tillräckligt många så kommer en av dom en dag utbrista:
-NEJ MEN VÀ SÄGER DU? Holmön? Gustaf? Nej men herre min jé! Han var bästa vän med min gammalfarfars syster son!
Och så kommer jag veta precis hur dom är. Och så kommer dom veta precis hur jag är.


Eller nåt.


Jag är som sagt stolt över mitt ursprung... och en del av mig är även från Listerlandet  i Blekinge... men det berättar jag om en annan dag.


Kram
Mika