Ett virus har satt sig på min balansnerv. Varför den har satt sig där vet jag inte. Den är envis och duktig på att få mig ur balans. Det känns lite som att jag snurrat runt, runt, runt i en evighet och nu stoppat.
Jag har tur. En del som får det kan inte stå upp över huvud taget... och andra mår jätteilla och kräks i massor. Så mitt är nog ganska milt.
Om jag kommer in på kursen funderar jag på att gå ner lite i arbetstid, så att jag fungerar helt ut på alla plan. Har jag berättat att min älskade har bytt arbete? Inte? Han är numera inte land och rike runt med sina bussar utan kör bärgare. Jag tror han tycker om det. Han verkar lycklig. Att vara lycklig är viktigt. Det behöver inte vara den sortens lycka att man skrattar hela tiden. Men saker som gnager lyckas förr eller senare gnaga sönder något viktigt.
Jag har ett gnag i livet. Jag är rädd för att det snart gnager sönder något i mig. Gnag kan vara svåra att göra sig av med, men jag tror att när dom väl är borta undrar man varför man inte bara slängde dom av sig från början.
Jag funderar på att putsa mina fönster nu. I alla fall dom där uppe. Eller i alla fall dom i ateljén. Det är rent symboliskt för mig. "Lysande utsikter från ateljén". Det låter och känns lovande.
Kram
Mika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar