Måleri-målera!

Nu är det officielt:
Stora har sitt allra första sommarlov!
Var i kyrkan idag med gubben och lyssnade på härliga avslutnings-sånger. Jag älskar att gå till kyrkan. Jag blir rofylld av att sitta där. Lite som att sitta på en buss eller ett tåg, man kan bara vänta tills man är framme.
När jag var liten fantiserade jag om att jag skulle levitera ur bänken och liksom sväva upp i taket. Alla i kyrkan skulle säga "Ooooooooh!" och "Aaaaaaaah!" och sen -inget mer.
Märklig fantasi det där.
Ponera att det skulle hända i verkligheten.
"Ooooooh!" och "Aaaaaaaah!" skulle drunkna i min gamle lärares mycket bestämda röst som skulle gapa:
-KOM NER DÄRIFRÅN GENAST!
Han skulle bli alldeles röd i ansiktet, hoppa upp och ner. Sedan skulle jag få en massa extraläxor.
Dessutom:
Hur i hela fridens namn skulle jag komma ner? Skulle jag störta till det stenklädda kyrkogolvet och bara lämna en blöt fläck kvar?
Nej, själva leviteringen tycks vara det minsta problemet att lösa för den som prova på min dagdröm IRL.

God natt kram
Mika