Att säga att refuseringar är jobbiga är som att säga att en nål stucken genom ögat kliar.
Inte nog med att man faktiskt inte får sitt arbete bekräftat... Nej, dessutom börjar man ifrågasätta sina val här i livet och undra varför man inte läste till astronaut så man åtminstone fick ut och resa en eller två gånger i livet.
Idag ligger jag jäkligt långt ner i hallmattan och tuggar frenetiskt på godis för att döva min frustration och hopplöshet.
Någon sa en gång att man inte ska låta "dom" bestämma om ditt arbete är bra eller inte. Well... Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om dom orden just nu. Men om någon nämner dom så kommer reaktionen inte låta sig vänta. Det känner jag på mig.
Kram
Mika
Men... shit. :(
SvaraRaderaJag tror att just detta är orsaken till att det är så himla svårt för mig att skriva klart. Jag är rädd, helt enkelt.
SvaraRaderaStor webbkram härifrån!!
SvaraRaderaJag med många många tycker du är helt jäkla grym och när du tagit dig upp från hallmattan hoppas jag att du själv också känner det. Du är så oändligt modig som ger dig ut och vågar. Tänk på alla oss som fortfarande samlar mod (ja eller vi skyller på det).
Det är inte slut här även om det kan kännas så idag