...den är försvunnen.
Puts väck kan man säga!
Nu hittade gubben den. I rentvätten.
Hoppla hoppla!
Ibland är mitt liv en tvättinrättning. Oftast är mitt hus en tvättinrättning. Det är alltid tvätt på väg någonstans.
Jag har aldrig förstått att det kan vara så mycket jobb med tvätt. Inte före jag fick barn i alla fall. Men sedan är jag inte en sådan människa som gör en tvätt åt gången heller. Allt eller inget är det som gäller här, jajjemen, jag har lärt mig att man ska fylla maskinen när man tvättar. Att fylla maskinen är inga problem med, men sedan... voine, voine... när det ska hängas, torkas, strykas, lagas, vikas... oj och ack! Pest och pina!
Mitt hopp ligger till vetenskapen och tekniken.
För om man kan uppfinna telefoner som kan fotografera, filma, koppla upp sig mot hela världen, visa film, spela spel och prata engelska... så borde man kunna uppfinna en tvättmaskin som tvättar, torkar, stryker och viker. Man borde dessutom kunna göra ett tillval för att den ska sortera in det i garderoberna.
Den som snor denna idén kommer till att bli lika rik som dom som drar in pengar på telefoner och datorer, just saying it!
Kram
Mika
Haha, du skulle nog bli rik på det, ja.
SvaraRaderaSjälv tycker jag om att ta hand om rentvätt; sorterandet, vikandet och inläggandet i byråer och garderober iaf. Problemet är bara att jag aldrig har tid för det...=P