Innan du läser följande så vill jag varna dig som inte är stresstålig eller gnälltålig. För här kommer ett inlägg med massor av båda!
Jag saknar tiden då jag strooooosade runt på köpcentrum, köpte något fint bara för att jag ville och tog en fika när blodsockret sjönk. Nuförtiden springer jag i gångarna på jakt efter butiken där varan jag MÅSTE köpa (typ regnkläder eller vinterkängor) fast jag inte vill lägga pengar på den för att sedan springa ut till bilen i flygandes fläng med två hungriga och trötta barn i hasorna för att ta mig till mataffären för att handla mat (som kostar alldeles för mycket) för att återigen springa ut i bilen för att köra hem för att kunna packa upp den helvetes maten för att kunna tillaga något som ingen egentligen vill äta (i alla fall inte om man ställer en pizza bredvid...) när tråkmaten är tillagad ska det trugas och tjatas, ät upp, ät upp och sitt still när du äter!
Det är inte konstigt att man somnar på alla möjliga ställen eller att man gnäller eller att man känner sig ouppskattad eller att man vill skratta när någon kommer med kommentaren:
-Jamen! Ta dagen som den kommer!!! Låt bli tvätten! Låt bli städningen! Umgås med barnen!
Jomenjavisst! Säger man och tänker på den mastodonta högen av smutsig tvätt som man inte sett botten av under det senaste året eller dammråttorna som kommit så långt i sin utveckling att dom tjatar om att få börja skolan! Det är inte i dom sysslorna problemen ligger. Problemet ligger i att man aldrig kommer dit ens! Nu vet jag att jag valt mitt liv lite annorlunda. Jag vet att jag har en gubbe som är ute på jobb alltid och jag vet att genom mitt målande avsätter mycket tid för att jag valt det!
Glada tillrop och tips till denna härvan tas tacksamt emot! Men behåll i tanken att jag bara ville gnälla av mig lite.
Känns mycket bättre nu!
Kram
MiKa
Nu när min yngsta är 10 år så har jag så smått börjat kunna stroooosa igen. Känner igen det där tokstresshandlandet som bara måste göras. Om man någon gång ska handla något nytt klädesplagg till sig själv så har man mindre än 10 minuter på sig att springa i affärer för leta, prova och bestämma sig. Tack för ditt gnäll.
SvaraRaderaJaha. Det är dammråttor, jag som trodde att någon hade glömt ett barn här!
SvaraRaderaJag får nog gå ner och hämta en fälla!
Igenkäningsfaktorn är som vanligt skrämmande hög ;) Haha, skrattade när jag läste om skolklara dammråttor: kan du inte göra en bild på det?! För jag har ett gäng här med. Mitt hus ser h-e-m-s-k-t ut och jag kör högsystem :/ Och jag vill också nå botten av tvätthögen och lyckas komma längre i städningen än nöddammsugning. Och varför tusan släpar också jag runt två ungar i mataffären var och varannan dag för att jag bara inte kan få ihop en matplanering nu. Som sagt. Känner igen :)
SvaraRaderaKnaster: Tack för att du påminner mig om att det finns en ljusning i sikte... i alla fall så småningom. Känner att jag redan uppskattar mig kaos lite mer.
SvaraRaderaBlue: Hahahaha... Ta fram dammsugaren i stället! ;)
Elin: Jamen precis! Jag tror att vi måste sätta oss ner och gnälla ihop någon gång!
Bild kommer!!! Bra idé!
Jamen EXAKT så där ÄR DET JU!!!! Vi får se ljuset i tunneln för våra barn växer ju och snart undrar vi vart dom tog vägen. OCH DÅ ska vi strooooosa runt i mysiga små affärer och köpa nått bara för att.....
SvaraRaderaJäkligt BRA inlägg!!!!!!
Kram Eva
Jag har visserligen inte barn, men jobbar otroligt mycket och saknar också det där strosandet. Det är så mysigt att bara dröna runt och göra precis det som faller en in. Ta en fika och bara planlöst gå ut och in ur affärer :)
SvaraRaderaJag önskar dig en fortsatt fin dag!
Kram Sofia