Så snabbt det går när det väl händer.
Livet rullar igång som en snöboll nerför en backe.
Först långsamt och lite hackigt.
Med bollens storlek ökar takten.
Den rullar snabbare och snabbare,
rakare och rakare.
Den tar långa skutt,
kränger fram,
skoningslöst.
Så snabbt det går när det väl händer.
Det där sista ögonblicket i allas våra sista andetag.
Som en tår som rullar ner för kinden.
Endast en väg att gå.
Endast en tår.
Skoningslöst.
Kram
Mika
Lättsamt skrivet om det svåraste vi har att hantera. Hoppas det går så fort när det väl är dags. Men full fart så länge...:-)
SvaraRaderaGillar särskilt raderna om tåren.
SvaraRaderaFormuleringen med tåren var vacker och träffande.
SvaraRaderaTack för dina ord, gillar dina texter oxå!!
SvaraRaderaJa det känns skoningslöst. Fint.
SvaraRaderaTack för din kommentar Mika. Hela syftet med att skriva texterna här är för mig att utvecklas så all kritik är välkommen. Sen sticker jag inte under stol med att positiva omdömen värmer i hjärtat. Men det är väl också utvecklande. Jag försöker också peta in saker jag tänker på i mina kommentarer ibland, men man vet ju som sagt inte hur känslig mottagaren är. Ris och ros i skön harmoni. Så fortsätt leta i mina texter bara :-)
SvaraRadera