En vecka.

Det har gått en vecka sedan tragedin i Norge. En vecka och jag tänker på dom alla... Jag tror att du liksom jag känner sorg, förtvivlan och rädsla.
Min största fråga är "varför?"... det är så ofattbart att en person kan ställa till med sådan fruktansvärd förödelse, galen eller ej.
För galen måste han vara. Kan man göra en sådan sak annars?
Idag var den första begravningen såg jag på tv. Det var en ung tjejs begravning som filmats ett par timmar innan dådet. Hon såg glad och lycklig ut.
Jag brukar vanligtvis vara lycklig över att jag har bra fantasi.
Numera plågar den mig.
Jag försöker att inte tänka på det, försöker att inte låta mitt huvud bygga bilder och scener av det som hänt. Det är svårt men vardagen fortsätter.
Det som hänt får inte hända igen.
Hur ska man förhindra det?
Vad är det för människa och hur kunde han blivit stoppad?
Hur kan en människa känna så mycket hat?
Hur kan en människa distansera sig så pass att han lyckas utföra ett sådant dåd???
Hur ska vi känna igen honom i framtiden?

Kram
Mika