Jag har så mycket jag vill förmedla. Så mycket jag vill säga. När jag började blogga var det min intention att göra på bloggen. Jag insåg dock ganska snabbt att man inte kan blogga om vad som helst eller vem som helst när man inte är anonym. Hitintills har det fungerat bra. Jag har vädrat det jag vill vädra ändå...
....men det kommer krypande nu... den där musan som väser i mitt öra... väser strofer om händelser, tankar, platser, kärlek och hat... det kryper i mina fingrar... och jag skriver och jag skriver... men det blir inget sammanhang... det blir inte en historia för min musa har varit tyst för länge och vill nu berätta allt samtidigt. Vad gör man med sådant dravel???
Hatten av för dom som lyckas. Lyckas få en början, ett slut och en trovärdig historia i mitten. Hatten av två gånger för dom som lyckas redigera, redigera, redigera och ändå behåller gnistan i historien! Hatten av för er! Ni sanna konstnärer! Ni som berör, ni som skapar universum av svart och vitt bläck.
Kram
Mika
Du berör om inte annat så med dina underbara bilder och allt som du gör. Man njuter i fulla drag. Du berör jättemycket även med det du skriver. Fortsätt och låt oss njuta av det du gör!!
SvaraRaderaKram
Birgitta
Ja, det är verkligen svårt att hitta balansen av allt man verkligen verkligen velat skriva. Hela historian och inte bara fragmenten och när man sitter där en måndagskväll helt förbannad... men nej det kan inte skriva om då heller. Inte när ens bild står där bredvid. Inte för att det är hemligt utan att vem som helst kan läsa när som helst. Självbevarelsedrift för mig.
SvaraRaderaMen grejen är ju att det är din blogg. Din historia. Vad det än står och vilken tråd du än följer så är vi ett gäng som glatt följer med här. Min erfarenhet är att de bästa berättarna är de som skriver det som är sant för dem och inte det som ska låta bra.
Så gör på ditt sätt! Det är inte fel för att andra gör annorlunda! Snarare är det bättre :)
Ja, fördelen med att ha barn är ju att man lever mycket i den världen med fantasi och allt. Men som du skriver: det är verkligen 150 procent av tiden! Och sedan ska jag ju börja jobba en dag också. Min fantasi kommer att bli helt massakerad. Har du utvecklat de där historierna du kom på då med barnen och skrivit och ritat till dem? Blir ju himla nyfiken.
SvaraRaderaOch vikten. Jag är omåttligt stolt. Men jag kom helt enkelt till en punkt då jag insåg att gör jag inget nu så kommer jag aldrig komma ner i vikt igen utan bara gå upp upp upp och sedan bli en sån där tant man sågar ut ur huset. Typ. Och då tog jag till min favoritmetod: viktväktarna. Man får äta allt men inte alltid helt enkelt! Inget krångel med konstig mat och konstiga dieter man aldrig kan hålla när man gått ner. Och det funkar strålande. Nu kör jag ju också viktväktarna online: passar mig strålande nu i vardagskaoset då mötena snarare blir en stress och belastning än hjälp. Jag har ju gått på några möten genom åren så jag vet ju vad de handlar om. Det är ganska dyrt att sätta igång med vitkväktarna online: 400 kr och sedan därefter 150 kr/månad. Men det är värt det för det funkar! Allt det hänger på är sin egen ork och vilja till förändring (inte alltid man har det precis men det är lättare när man är igång). Skönt är det iaf att vara på rätt spår!
Birgitta: Tack. Det värmer. Klart att jag ska fortsätta med bloggen... men det känns som den inte räcker till för allt jag vill skriva. Jag vill skriva saker som inte är sanna... saker ur ett annat perspektiv... jag vill skriva mer och fler historier. Men det är svårt att få till något vettigt. Något väsentligt, något som blir en historia. Men skam den som ger sig!
SvaraRaderaElin: Verkligen imponerande med viktväktarna. Trodde inte dom gav så snabba resultat... vet inte om jag kommer följa råden dock...
Mina historier är nedtecknade på papper och väntar på illustrationer. Det tar tid... även om barnen är större så är det dom som kommer först i alla lägen. Det är så jag vill ha det... men dom stunder jag sätter av för mig själv blir till illustrationerna.
Jag tycker ju du skriver jättefint, jag blir berörd på ett eller annat sätt av det mesta du skriver!
SvaraRaderaMan brukar säga att om man följer programmet så går man ner 0,5-1 kg i veckan. Vissa mer, andra mindre. Men jag har ju också väldigt mycket att gå ner så det har ju gått fort trots jag inte skött mig hundra hela tiden :)
SvaraRaderaSka bli spännande att se och läsa dina historier sen en dag i alla fall! :) Har ju förstått att du har egna projekt på G. Men som sagt att ha underbara barn gör det lite knepigare att hålla igång med projekten. Men kör på! Du är grym! (För övrigt så har bilden i din portfolio på den gråtande krokodilen satt sig i mitt bild och känslominne för evigt tror jag)