tisdag 7 juni 2011

Om att minnas dom döda.

När allt är över, när allt är slut, så minns jag tillbaka på dig och det som varit.
Det kan ha gått en tid men plötsligt så minns jag allt.
Jag minns det goda, jag minns det onda. Jag minns det vackra, jag minns det fula.
Jag blundar och hör rösten lika klar som den en gång var. Jag ser glittret i dina ögon och leendet som drar i din mun. Precis som det var.
Jag känner glädjen, kärleken och avskyn.
Jag minns bråken, skratten... kommentarerna, komplimangerna, historierna. Jag minns din jacka, jag minns din doft, jag minns hur du gick.

Jag minns dig precis som du var.

Vila i frid.

Kram
Mika

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar