Jag älskar...

att läsa. Nej... det är fel uttryckt
När jag läser fullkomligt uppslukas, överrumplas och fascineras jag passionerat i bokens värld. Ja... i alla fall om boken är bra. En bok är väldigt personligt tycker jag. En bra bok för mig behöver nödvändigtvis inte vara en bra bok för dig. En bra bok för mig är en bok som engagerar mig... som får mig att känna... en bra bok får mig att koka av ilska, le, skratta högt, gråta, drömma... eller rodna av förlägenhet.

Jag har varit extremt dålig på att läsa dom sista 10 åren. Jag har inte gett mig tid till ett sådant "enkelt" nöje. När jag var yngre läste jag allt jag kom över. Jag kunde läsa dagar i sträck... jag drog hem högar med böcker från biblioteket... andra spenderade sin tid på fritidsgården... men ville man hitta mig så var jag på biblioteket. Av någon anledning så var det bara jag där. Ja... förutom någon gång då och då när jag lyckades lura med en vän eller två. Jag gick in fyra fem gånger i veckan. Ibland hade jag en lista med mig på böcker jag ville ha. Listan innehöll inte titlar utan snarare önskemål.
-3 kärleksromaner.
-hur man tränar hundar.
-häxbok (Jepp! Jag var absolut övertygad om att jag skulle lära mig allt om naturmedicin och hur man kunde förhäxa pojkar andra medmänniskor.)
-en bok som man bör ha läst.

Den senaste fick alltid bibliotekarien att dra på munnen. Bibliotekarierna ja... dom välkomnade mig och mina listor glatt. Kanske var det min passion för att läsa som gjorde att vi kom så bra överens eller också var dom bara glad att någon bröt tystnaden i det lilla by biblioteket som jag besökte. I vilket fall som helst så hälsar vi på varandra än idag... och kallar varandra vid förnamn... trots att det gått mer än tio år sedan jag besökte dom.

Som sagt. 10 år har gått. Och jag förstår inte varför jag inte läst. Kanske har jag känt mig för stressad. För mycket annat som bör göras? Jag vet inte... men nu när jag återvänt så blir jag alldeles till mig och kan inte längta nog efter att sätta mig ner, öppna boken och fångas av ett universum, en parallell verklighet som drar mig ut på äventyr.

Kram
Mika