Vandring.

Här om dagen åkte hela familjen upp på åsen och vandrade i bokskogen. I den skogen har jag vandrat sedan jag var liten, före mig min pappa och före honom min farfar. En del av min släkt verkar höra hemma runt denna underbara plats på jorden och ingen annanstans.
Jag blir fylld av sådan vördnad för träden när jag går här, speciellt nu i början på våren då boklövens blad är så tunna att dom sakta silar ner ljuset till marken.

Barnen älskade utflykten lika mycket som jag och gubben. Tänk att en sådan utflykt kan betyda så mycket mer än en dag på något nöjesfält.
Jag lovade mig själv att vi snart ska åka dit igen.

Kram
Mika