Räkor.

Döm om min förvåning när barnen bad om att få äta räkor till kvällsmat.
"Sådana som man skalar själv!"
Det är inte så ofta jag får andra förslag än pannkakor när jag frågar så jag kände mig nödgad att gå deras vilja tillmötes. I mitt sinne såg jag mys-pys med räkor, bröd och paj... mmmm... kanske ett glas vitt vin.

Det blev liiiiite annorlunda än vad jag tänkte mig.

Barnen ville inte "plocka" av huvudet, nej det var för äckligt, inte heller ville dom ta av resten av skalet för det var också ganska äckligt och kliigt. Så jag skalade till ALLA... eller i alla fall till barnen... jag fick vänta.
Den stora ville bara äta honorna "för dom har fullt med goda ägg i sig!" och den lilla hyste känslor för alla dom lite mindre räkorna. För dom mindre räkorna var bebisar... när jag försökte rensa/skala (vad sjutton säger man?) en liten räka tittade hon stort på mig och sa att man inte ska äta dom små bebisarna.
"Ska jag låta dom ligga kvar då?"
"Neeeej... dom kan inte vara själva... då blir dom rädda!"

Då fick jag lite dåligt samvete... Det hela slutade med att dom minsta räkorna fick ligga kvar med en  hona som hade ägg. En mamma var bra att lämna med bebis-räkorna, tyckte lilla.

Så det lär vi inte göra om på ett (bra) tag.

Kram
Mika (som nu ska begrava räkor i trädgården.)