onsdag 23 februari 2011

Ännu en dag i vänners tecken...

Alltså... jag är överväldigad... jag har så många fina vänner. Det känns nästan som vi är familj. Inga krav, inga förväntningar... bara väldigt nära och naturligt.

Har jag jobbat så mycket under sista tiden så jag nästan glömt bort hur bra det kan vara att umgås under en hel dag? Kanske... men i så fall är det härligt att känna att jag har dom kvar. Idag träffade jag M och hennes goa barn.
Vi skulle åka skridskor, men all åkbar is försvann någon gång i förra veckan så i stället gjorde vi det här:
 ...och sedan:
Tummen upp för god korv!
 Det var vansinnigt kallt men oj så gott! Tyvärr (story of my life) så tog batteriet till kameran slut. Annars hade ni fått bilder av vår lilla brasa och dom andra rosiga små kinderna. Sedan gick vi ner till havet... (oj vad man längtar till sommaren när man är där...) och stampade på isen. M bjöd hem oss på fika och där satt vi och pratade om livet och framtiden. Härligt!!!
Eftersom mitt batteri i kameran tog slut och lillas ansikte blev blurrat så får ni njuta av en bild på mig i stället... Lyllos er! ;)
Kram
Mika

5 kommentarer:

  1. Mysigt!
    Grilla ute fast det är kallt är underbart.
    Kanondag helt enkelt :D

    SvaraRadera
  2. Grilla är bra, det kan man ju göra nästan jämt. Och Mika, våga dig på en bloggträff om du får möjlighet. Jag har varit på många och aldrig blivit besviken. Knasterfaster är numera en väldigt god vän, men utan våra bloggar hade vi aldrig träffats!

    SvaraRadera
  3. Oj, har ni varken snö eller is?! Nu blev jag sugen på grillkorv! Jag ångrar inte att jag har varit på blotträffar. De har överträffat mina förväntningar. Bloggare är helt vanlig människor fast oftast är de lite trevligare en genomsnittsmänniskorna. :)

    SvaraRadera
  4. Jag läste: "Ännu en dag i värmens tecken", och blev ögonblickligen vansinnigt avundsjuk!

    SvaraRadera
  5. Gafflan: Ja visst! Kanske bör jag någonstans påpeka att detta inte hör till vanligheterna... jag menar: Man kan ju tro att jag är lite hurtig av mig.
    Singelmamman: Jag kanske vågar någon gång... kanske... men dessvärre verkar det inte finnas så många bloggare i min närhet.
    Knasterfaster: Lite rimfrost och en j****a vind kan vi bjuda på här nere...
    Osloskånskan: Jag förstår det... hade jag också blivit. Det var varmt i hjärtat i alla fall (iskallt om näsan!)

    SvaraRadera