Vattenskräck.

Alltså. Jag gillar inte badhus. Inte över huvud taget. Jag gör det för att mina barn inte ska bli rädda för vatten enbart för att jag har småskräck för vatten.

Enligt mig är badhus läskigt ljumma och luktar konstigt. Badvakterna är enbart prydnad och jag litar inte ett dugg på att dom skulle upptäcka någon som håller på att drunkna. Herregud. Hälften av alla ungarna i poolen leker ju att dom håller på att drunkna resten gör kullerbyttor (var skillnaden ligger vet jag inte).

...men när man ser sin dotter dyka (i det ljumma äckliga klorerade vattnet) för första gången eller får uppleva hennes första simtag och minen av förvåning efter... eller när man får massor av hejjarop och härliga ill-skrik som "MAMMA-KROKODILEN KOMMER!!!! IIIIIIIIIIIIIH!" när man kommer kravlandes över botten (det är inte djupt nog för att simma) då är det värt det.

Mer än värt det.

Kram
Mika

(Detta inlägg tillägnas Nilla som genomskådade min förra kommentar.)