Nu har snart migränmonstret släppt sina långa vassa klor från mitt huvud. Det blir som ett nyvaknande när han bestämmer sig för att kräla tillbaka till den håla han hör hemma. Andningen blir en annan, färgerna mindre skrikande, ljud dova och inte så skärande, lugnet känns totalt och man kan knappt förstå att det varit så bra en gång i tiden.
Det är bara en sak... jag ska jobba imorgon... och jag kommer inte sova en blund. Hahaha... för jag har sovit mest hela dagen. Smart! Verkligen smart!
...så jag får väl sitta här och plåga er... med världens längsta och minst spännande blogginlägg!
...eller också kan jag läsa ut min seeeeeeeega bok som jag aldrig blir av med. När jag var runt tio år fick jag nämligen lära mig att om man börjar läsa på en bok så måste man läsa ut den innan man fick börja på nästa. Tror att detta har att göra med att jag drog ner ALLA böckerna ur bokhyllan där hemma och läste i alla samtidigt. (Dom blev liksom liggandes lite här och där i huset och det var mycket lättare att hämta en ny istället för att leta upp den gamla...) Sedan dess (jag vet inte hur "dom" lyckade pränta in detta så djupt i mitt huvud) har jag läst en bok från pärm till pärm och sedan börjat på nästa och det är inget konstigt med det. Problemet är bara att i mitt lilla men ack så knepiga huvud, har jag fått för mig att jag MÅSTE läsa klart ALLA böcker som jag börjat på. Och det är heller inte något konstigt med det... för gudar ska veta att jag läst väldigt varierande böcker och lärt mig uppskatta konstiga, tunga, ytliga osv böcker som jag egentligen inte alls varit intresserad av.
...men nu... nej inte nu... för sex år sedan var lyckan total! Äntligen kom Diana Gabaldon med en bok i sin serie om Jamie och Claire Fraser. Jag hade väntat flera år för att få fortsättningen på serien som jag följt. Med en viss hunger började jag läsa... dessvärre var jag höggravid och när den "Stora" tittade ut så fokuserade jag, inte onormalt, men tillräckligt på henne för att glömma simpla nöjen som att läsa romaner. Efter något år plockade jag upp boken igen för att fortsätta men insåg att jag var tvungen till att börja från början för att hänga med. Då blev jag gravid igen. Samma sak en gång till: Slutade läsa ett år, tar upp boken och inser IGEN att jag måste börja från början...och som den mycket väluppfostrade tös jag är så lyder jag rådet jag fick för många många år sedan. Försöket att börja läsa igen var halvhjärtat men jag tänkte att "...en dag så fångar den mitt intresse igen... bara jag fortsätter läsa...". Många gånger har jag somnat med boken på magen.
Tills en dag... då jag upptäcker att jag läser samma sak som jag gjorde för en månad sedan. Det går om några veckor och jag upptäcker att jag LÄSER SAMMA TEXT FÖR TREDJE GÅNGEN!
Tilläggas bör att det inte var handlingen i texten som gjorde att jag upptäckte det, nej det är den Stora flickan som ritat en krumelur på en sida. Jag har ganska starka misstankar om att det är den "Stora" som dessutom ändrar bokmärket... men jag har inga bevis.
Så... nu vet jag inte hur många gånger jag läst den förbaskade boken... eller i alla fall första halvan av den... men jag HOPPAS att jag snart tagit mig igenom den så jag kan börja läsa normalt igen... under åren som gått har jag bunkrat upp med en rejäl hög böcker på min vill-läsa-lista.
Och... JA! Innan ni kommenterar att jag ska lägga ner tegelstenen och läsa något roligare/intressantare i stället... så: Jag har försökt. Men mina ögon sneglar hela tiden bort på 1279 sidors klumpen av "Snö och aska" och tanken på att det kan vara "...boken som jag gav upp på" vilket gör att jag inte kan koncentrera mig ändå.
Kram
Mika
Ps.Kom just på något som får mig till att rysa lite... tänk om jag börjar tycka om denna boken... och den slutar väldigt spännande... och Diana skriver en fortsättning på 2000 sidor till... AAAAAAAAAAAAAAarrgh! Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar